Ibland springer jag till en plats och sen tillbaka. Men att springa runt något är lite roligare. Helst en sjö. Varför är det så och varför ska man helst springa runt sex sjöar?

“För att man kan ta ett dopp efteråt”. Ja, det är förstås en bra förklaring. “Att det är fint”. Jo, kilometrarna går lättare när man ser en sjö glimma förbi. Men där finns något annat också, en djupt liggande känsla av en inre seger.

Just sjön är speciell för löpare. Du kan inte ta genvägar om du blir trött. Det är antingen runt sjön eller inte. Det finns inget “nästan” – för om du passerar hälften så är det bara att bita ihop och ta sig runt hela rasket.

Sjöns psykologi

Vi människor har trygghet och lathet inbyggt i vårt DNA. Kan vi hitta på något som gör att vi slipper anstränga oss så gör vi det. Därför har vi till exempel bilar. Alla normalt funtade köper dessutom bilen med fungerande bromsar. Trygghet är bra. Våra hjärnor får en berömmande nick och ett milt leende av en hel grupp gener och signalsystem i hjärnan. Men att frivilligt utsätta sig för en utmaning kickar igång något helt annat. Att vi med vår vilja och lust tar kommandot över den där bekväma sidan i vårt genetiska arv. En inre seger.

För mig har det där med sjöar blivit en passion. Jag har lyckan att bo strax öster om Uppsala där det finns gott om blå fläckar på kartan. Genom åren har jag lockats att ta mig runt sjö efter sjö. Där vägarna inte räcker till har jag snubblat genom granskogar och trampat över ängar fyllda av tistlar och brännässlor. Men också hittat igenvuxna stigar och andra spår från